Jag börjar med att påpeka att mentala modeller inte är någon teori som är oomstridd sak som anses vara sann, dock tycker jag att den är ett bra "närmevärde" när man pratar om MDI.

För att vi ska kunna förutse vad som händer när vi gör olika saker så använder vi oss av "modeller" av verkligheten som beskriver verkligheten. Dessa modeller existerar enbart i våra sinnen, är aldrig sanna och aldrig kompletta men de är tillräckligt bra för att vi ska kunna fungera i våra dagliga liv.

Ett exempel på en mental modell skulle kunna vara hur man tänker på växellådan på en bil fungerar: jag har en mycket enkel modell där det kommer in en snurrande stång från motorn med ett kugghjul i ena änden och en annan snurrande stång som går till hjulen. Själva växellådan fungerar sedan genom att jag skjuter in olika kugghjul mellan dessa stänger och ändrar därmed hastigheten på motorn.

Jag inser ju ganska snabbt att denna modell inte beskriver verkligheten på ett korrekt sätt men den funkar ganska bra medans jag kör bil. På samma sätt kan jag ha modeller för hur en kamera fungerar, en köksspis eller en cykel.

Man ska vara medveten om att man kan ha flera olika modeller av samma sak. Ta till exempel en ordbehandlare där man ibland pratar om "sidor" och när man hoppar framåt/bakåt så gör man det i hopp om sidor eller rader, dvs texten är ordnad i någon form av matris. Samtidigt så förväntar vi oss att kunna stoppa in nya tecken mitt i en text och se hur texten till höger flyttas "neråt", här tycks många ha en modell av texten som en lång textsträng där man kan ta bort och stoppa in tecken och den andra texten krymper/expanderar på ett lämpligt sätt.

Om man utför en handling ofta så kan den bli "automatisk" (dvs "den sitter i ryggmärgen"), då använder man inte en metal modell utan man får en mer direkt koppling mellan stimuli och respons (detta kan vara både bra och dåligt)